Har precis ätit och snart ska pappa förhöra mig på NO'n. Känns som om jag kan den rätt bra, men när jag väl sitter vid provet så blir jag alltid osäker.. hatar det, haha! Imorgon blir det ingen bra uppdatering alls, efter skolan sticker jag hem och äter och sen kl. halv fem är det ju elgitarr. Efter det ska jag hem och plugga so, och tio över sju ska vi samlas på IH för att kolla på handbollsmatch med laget, mysigt! Sen när jag kommer hem orkar jag nog inte blogga, så förvänta er inte så mycket uppdatering! Ska försöka slänga in ett tidsinställt, men vi får se. peace'

we♥it  

Jag vaknade av väckarklockans irriterade ljud. Den lät så högt, och ljudet var obehagligt i mina öron. Jag fumlade med handen och kunde därför inte stänga av det så snabbt som jag skulle velat. När jag hittat knappen och stängt av alarmet satte jag mig sömndrucket upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag blängde på klockan.
- Tack, du gjorde nyss min dag, sa jag ironiskt till den. Jag fick tystnad som svar. Men vad hade jag väntat mig egentligen?
Jag reste mig upp och gick fram till garderoben. Jag tog fram ett par svarta stuprörsjeans och en svart t-shirt med en röd elgitarr på som jag köpt förra veckan. Jag klädde på mig och kollade mig i spegeln. För vanlig. Bara vanliga Stella Strand som jag alltid varit. Eller som åtminstone alla trott jag varit. Faktum är att jag inte vill vara vanlig. Jag vill ha min egen stil, klä mig som jag vill utan att folk kollar konstigt på mig eller viskar bakom min rygg. Sådan hade jag varit upp till sjuan. Efter sommarlovet hade alla tjejer börjat sminka sig och bry sig om vad killarna tyckte om en. Tjejerna som en gång alltid varit trevliga mot alla började nu ge en konstiga blickar under lunchrasten. Sedan dess har jag bara klätt mig som alla andra. Och killarna, jo de gillar uppmärksamheten. De kollar efter tjejerna när de går förbi en och ger sina kompisar massa blickar och skrattar. De gjorde det med mig en gång, men då gav jag de en blick som sa "våga bara, gör det". Då tystnade de och sen dess har de aldrig gjort det mer.
Jag log för mig själv när jag tänkte på att jag fortfarande har modet kvar. Jag tog av mig jeansen och tog fram en sax. Sedan klippte jag hål i jeansen. Jag höll upp de framför mig. Bättre, tänkte jag. Jag tog återigen på mig jeansen och och granskade mig själv framför spegeln. Jag kavlade upp tröjan några millimeter och knöt sedan en liten knut i vänstra hörnet på tröjan så att man endast såg en minimal strimla hud. Ännu bättre. Sedan drog jag en borste genom håret och satte upp mitt mörkbruna hår i en slarvig knut.

När jag kom ner till köket kollade mamma upp från tidningen.
- Godmorgon, gumman.
- Godmorgon, svarade jag och satte mig ner vid bordet.
- Snygga jeans, sa Ellen ironiskt.
- Snygg tröja, svarade jag lika ironiskt tillbaka och kollade på hennes rosa tröja med en tjej under en palm på.
Ellen svarade genom att räcka ut tungan åt mig.
- Tack, nu fick jag ännu en anledning att hata dig ännu mer, sa jag till Ellen.
- Nu räcker det! Estelle, säg inte så till din syster och Ellen du slutar genast att retas! avbröt mamma och satte en näve i bordet, som bekräftade att detta samtalsämnet var över.
- Mamma, snälla, jag heter Stella, sa jag och betonade namnet väldigt tydligt.
- Jag bryr mig inte om vad dina vänner kallar dig i skolan, du är döpt till Estelle, svarade mamma.
Jag suckade och tog en macka och en skål vaniljyoughurt.
När jag var klar gick jag och upp och borstade mina tänder. Jag tog en snabb koll i spegeln. Det var inte en jättestor förändring, men det dög. Jag bestämde mig för att utöka förändringen för varje dag som gick, eller åtminstone försöka. Jag tog min skolväska med böckerna i och sprang ner för trappan. Sedan drog jag på mig min jeansjacka och knöt mina slitna converse som en gång i tiden varit vita.
- Hejdå, jag sticker nu! ropade jag från hallen till mamma.
- Ha en bra dag i skolan, älskling! svarade hon från tvättstugan.
Jag gick ut och la ner min skolväska i cykelkorgen sedan begav jag mig till skolan. Jag kände mig väldigt upprymd idag, jag var glad för att jag skulle få träffa min bästa vän Isabella som hade varit borta i Spanien några veckor under sommarlovet och sedan varit hos släktingar på Gotland. Vi hade inte träffats på över två månader, sedan skolavslutningen. Jag var också lite spänd för att jag skulle få träffa Adam igen, eller inte träffa direkt, tjuvtitta lite på honom. Men det ville jag förstås inte erkänna.

När jag kom fram till skolan låste jag cykeln och när jag precis skulle gå in i byggnaden hörde jag en välbekant röst. Jag vände mig om och möttes av en stor bamsekram.
- Stella! Gud vad jag har saknat dig! sa Bella och kramade om mig hårt.
- Och jag har saknat dig! skrattade jag och kramade tillbaka. Har du haft det bra i Spanien? Verkar ha varit fint väder ju, fortsätter jag och kollar menande på hennes snygga bränna.
- Ja, du skulle varit med! Det regnade kanske 2 dagar av de 30 vi var där, fast det var fortfarande varmt då. Jag berättar mer senare, svarar Bella glatt.

Vi går tillsammans till tjejernas omklädningsrum och medan vi byter om berättar Bella om resan under sommaren. Jag avundar verkligen hennes bränna, jag blir aldrig sådär brun.
När vi bytt om till våra idrottskläder och sedan gått in i hallen såg vi att alla hade tagit fram bollar och börjat ställa fram bänkar.
- Jippie, muttrade jag. Det blir spökboll.

 

Vill du läsa fortsättningen? Tryck här.

Hej. Kom nyss hem från skolan, ringde mamma och bad henne hämta mig, haha, lat som jag är. Snart ska jag äta och kolla på One Tree Hill. Efter det är det plugg som gäller.. Har liksom No prov i morgon och So prov i övermorgon..? Och sen på fredag, ska vi simma, och de hitta inga bättre tider så vi ska simma KLOCKAN 7.30 Alltså samlas vid 7.15 Asså jag orkar inte -.-

Nu ska jag plocka upp gympaväskan, hörs kanske sen! ♥